Detta blogginlägger har jag försökt skriva i snart tre veckor. Nu skiter jag i hur bra texten blir, hur sammanhängande det är och hur ordentligt organiserade bilderna är. Håll till godo eller gå någon annanstans.


Under vecka 6 och 7 hade Anna fotograferingar inbokade i stort sett varje dag. "Kul!" tänker nog de flesta, och det är det, men också väldigt tufft och hektiskt både för kroppen och huvudet. Men självklart mest kul.

Det började såklart med att komma ett nytt snötäcke över New York.

yeeez vad mycket som hänt de två senaste veckorna. Anna och jag har haft fullspäckat schema och förra veckan var familjen här! Mer detaljerade inlägg kommer. 

 

Av pappa och Besse fick jag ett Nike Fuelband som jag haft på mig konstant sedan vi köpte det på Nike's flag ship store. Denna lilla manick får mig väldigt motiverad! Jag väljer tex trapporna istället för hissen och tävlar mot mig själv hela tiden. Idag sprang jag min första runda på evigheter och det kändes både bra och roligt. Ska även försöka boka in ett pass på SoulCycle som Anna tipsat mig om (en slags spinning med vikter, jag kommer garanterat dö). Tro det eller ej, men här i New York äter jag bättre än någonsin och jag inbillar mig att det verkligen märks i kroppen. 

Efter att ha sovit av utmattning från vårt loppisfyndande var det dags att dra på sig lördagsstussen och ge sig ut i New York-natten. Liksom i Sverige är det förbjudet att dricka alkohol på offentlig plats. Men! Det som göms i en brun papperspåse existerar inte så vi tog med oss varsin öl på metron. Det blev en väldigt bra kväll med mycket dans, drinkar och uppvaktning av framfusiga amerikanska killar. Deras syn på att ragga och dejta är så annorlunda än hemma att jag blir lika förvånad varje gång. Jag har ju redan världens bästa kille där hemma i Sverige (*smicker* jag vet att du läser) men det är så roligt att se Hannah och Steph när dom processar om det är en potentiell drömman som uppvaktar dem eller inte.

Idag har jag haft kul! Hannah tog med mig till Housing Works som har "Buy the Bag" i Greenwood Brooklyn. Det är en stor loppis där man köper en kasse för 25$ och sedan får man fylla den med kläder, skor, accessoarer m.m! Mina förväntningar var inte så höga (mest för att inte göra mig själv besviken) men både Hannah och jag hittade mer än vi kunde bära. Det var blandad kompott, men mycket var märkeskläder och nästan oanvänt! 

I söndags var det Super Bowl i USA. Detta innebär att hela landet förvandlas till ett enda stort jippo, inte minst New York då det var New Jersey som hoastade matchen. Hannah, Stephanie och jag åkte in till stan för att beskåda spektaklet. Vi började med middag på The Boil på Lower East side; en restaurang som serverar cajun food. Det syns inte på bilderna hur mycket mat det var.. tokgott och enorma mängder kräftor för inga pengar. Rekommederas om man inte är rädd för att synas i haklapp och plasthandskar!
Det fanns dock ingen TV så när vi var klara begav vi oss till Pianos, en hipsterbar några gator bort. Där fanns en TV, men ärligt talat kunde vi inte byr oss mindre. Vadå football? Vi köpte 2 for 1 margaritas och chokladfondant istället.

 

Over and out.

 

Vilken märklig dag det har varit.

 

Igår fick jag massor av arbete gjort i studion; neg-arkivet är färdigt, mail blev ivägskickade och hemsidan börjar bli klar. Samtidigt har jag fått 5 st objekt att fotografera till ett projekt jag har här i New York. 5 st var mitt mål och det kändes riktigt härligt att så många varit intresserade. Precis innan jag gick hem grabbade en av designer-tjejerna som också huserar i studion tag i mig och frågade om jag ville plåta produkter till hennes hemsida. Wow, självklart ville jag det! Samtidigt har en vän till pappa och Besse beställt bilder från New York av mig.

 

Påväg hem hade jag världens mysigade känsla i kroppen. Framtiden känns ljus. Även om fotograferingarna här inte är betaljobb så fyller dem en funktion för min framtida karriär och jag är så taggad på att frilansa. Som grädde på moset visste jag att Rikard satt och skrev på en text till en reklamgrej som ska upp på webben, stolt som en tupp kände jag mig! Världens bästa känsla, sjukt bra dag!

 

Idag vaknade jag upp och kände mig lite orolig. Även om produktplåtningen jag skulle påbörja idag inte är något superavancerat var jag lite nervös. Anna och jag bestämde ingenting eftersom hon visste att jag skulle jobba med egna saker idag, men jag åkte ändå in till studion och hjälpte henne med småpill fram till den andra tjejen kom. Eftersom hon inte hade alla prylar i studion bestämde vi att jag skulle åka hem och sätta ljus och hennes assistent skulle komma och lämna alla sakerna så jag kunde börja fotografera. Lunchtid var jag hemma igen, riggade ljus och fixade med småsaker. Fick plötsligt ett mail från en gammal kund som kände sig missnöjd och frågade om bilder i ersättning. Det är inget problem egentligen, jag skickar gärna bilder så hen skulle känna sig nöjd men fy vad jag skäms. Missnöjda kunder har nog alla, men det är något som ger mig extremt dåligt samvete och får mig att må ganska dåligt. Känner mig som en skojare, fotograf, skulle jag vara det? pffff..

Skam och nervositet är ingen bra kombo när man måste vänta. Först vid 19-tiden kom assistenten med alla prylarna och jag började fotografera. Kände dock att jag bara blev ledsen och irriterad när det inte blev som jag ville så efter några bilder plockade jag undan allt för dagen. 

 

Hoppas på att powern är tillbaka imorgon.

Lite hemlisar som ska fotograferas.

 

 

I går var det strålande väder: 10°C, snön bortsmält och vindstilla. Det kändes som att det var ett tag sedan som jag var ute på upptäcktsfärd så jag bestämde mig för att promenera över Brooklyn bridge. Med sneakers på fötterna, kameran runt halsen och uppknäppt jacka tog jag först G-tåget och sedan A-tåget till High St i Brooklyn. Direkt när man kom upp på bron fick man feeling. Det var verkligen något i en klass för sig själv! Skulle rekommendera alla som åker till New York att ta en promenad över och njuta av utsikten.

I fredags började vi kvällen med att gå och köpa donuts på Dough, ett bageri som ligger här i Bed-Stuy. Hela gänget var samlat och hade det mysigt runt köksön här hemma. Efteråt gjorde jag och två tjejer oss i ordning för att dra in till stan och gå ut. Vi hamnade på en klubb i Meatpacking district med grym utsikt.

 

Klockan ringer 05.30 och jag drar mig ur sängen. Har sovit oroligt, antagligen på grund av att jag jobbat upp mig inför dagens uppdrag. En taxi plockar upp mig och vi gör ett snabbt stopp i Greenpoint för att hämta Anna. Hon har också sovit oroligt men vi båda är taggade på jobbet hon ska göra och jag ska assistera.

 

 

7 am blir vi avsläppta utanför Carlyle Hotel. Några våningar upp visar en dokumentärfilms-regissör oss in till rummet där tre finanssnubbar just vaknat och håller på att göra sig iordning. Ett svenskt magasin har beställt en story om dem och Anna ska plåta. Journalisten ligger och sover, antagligen bakfull från kvällen innan med miljonärerna som han skriver om. Grejen med dessa killar är att dom kommer från en hård bakgrund och har själva lyckats klättra dit dom är idag, mångmiljonärer påväg att inta Wallstreet.

 

När vi känner oss nöjda med bilderna på rummet åker vi ner till hotellrestaurangen där grabbarna ska äta. Vi blir inbjuda till frukosten och sitter plötsligt vid deras bord med världens härligaste hotellfrukost framför oss! När dom ger sig iväg på dagens första möte sitter vi kvar, dricker kaffe och planerar vilka bilder som ska tas.

Efter förra veckans lugn önskade jag mig action, och action blev det! Imorse tog jag tunnelbanan till Nassau ave för att plocka upp nycklarna till studion hos Anna. Hon var på läkarbesök så det var hennes man som överlämnade dem till mig. Sedan traskade jag vidare i snöslasket mot Bedford ave för att plocka upp kamerautrustning, blixtar, reflektor och stativ. Som en äkta New Yorker hoppade jag in i en taxi (inte riktigt, Anna hade förbokat den) med all utrustning och åkte mot 5th ave/77th street på Upper East side. Känslan när man sitter i en bil, påväg över en av broarna mot Manhattan och ser alla skyskrapor är obeskrivlig. Det är först då jag förstår att jag är i New York. 

Anna mötte mig på adressen och tillsammans gick vi mot dagens plåtning.

Tänk er amerikansk storproduktion (typ Universal eller Disney) dörrvakter, en enorm våning och lönndörrar där tjänstefolket kan försvinna undan. Där var vi idag. Anna skulle plåta en konstsamlare för en Brittisk konsttidning. På plats var även en journalist: hon levde upp till alla mina fördomar om välutbildade överklasstanter från England. Hon satt och väntade på oss i en grön sammetsfotölj i salongen på övervåningen och hade redan bestämt vart det skulle fotograferas, så tillsammans med mannen som bodde där gick vi till matsalen. Det var som att kliva in i Janson's History of Art kap. 13. Rummet var mörklagt, temperaturen var låg och överallt stod små luftångare för att pannåerna skulle ha precis rätt klimat. 
Under tiden som porträtten togs fick vi höra allt från vad vissa verk hade kostat (det rörde sig om ca 1/2 miljon dollar) och att han snuvat en pannå rakt under näsan på Louvren som var ute efter samma bild. 

Det är svårt att förstå att dessa liv existerar i annat än på film. Det är en helt annan värld och värderingarna är så annorlunda.

 

Halv tre var vi färdiga och helt utsvultna. Kosan styrdes mot första bästa burger joint där vi satte i oss varsin superflottig hamburgare. Jag som i stort sett lever på grönkål blev så himla mätt och kunde inte röra mig för jag mådde så illa, men vi lyckades rulla ner i tunnelbanan med all utrustning till underbara Brooklyn och WBurg där vi drack kaffe och arbetade vidare på kontoret.

Imorgon är det troligen en ny shoot, så jäkla taggad!

 

Här har ni henne, arvtagerskan själv:

Min trejde vecka i NYC har varit lite halvseg. I måndags var det Martin Luther King-day och därmed ingen arbetsdag för mig. Spenderade dagen med att shoppa upp halva mitt CSN som äntligen kommit! 

I förra veckan brakade internet ihop hos Happy Hooligans (Annas studio) och utan internet går det, tro det eller ej, inte att jobba. Därför höll vi till hemma hos Anna i Greenpoint under tisdagen. Jag började äntligen fixa med hennes hemsida, det kommer bli grymt bra när den är klar! 

Det hade börjat snöa under natten och vädret höll i sig under hela dagen. Därmed stannade New York upp.

 

Det har varit fullt upp i studion hela veckan. Jag fixar med mailen och färdigställer bilder till Annas blogg. På tisdag ska vi förhoppningsvis sätta upp hennes nya hemsida och då kommer det bli mycket pill för mig. I fredags  fick jag ansvaret att ta porträtt på Helena, journalisten som var med min första dag när vi plåtade, då hon behövde en byline-bild till en tidning. Fredag morgon klev jag upp 06.00 och åkte till studion. Anna hade gett mig nycklarna till studion och lånade ut sina blixtar till mig. Känns fint att jag får det förtroendet!

Bilderna blev bra och jag var nöjd med ljuset som jag satte helt själv! 

 

 

Fredags kväll hade vi Amerikansk afton här i kollektivet. På menyn stod det chiligryta och majsbröd, allt lagat från scratch vilket är en big deal för amerikanarna här. Efteråt hade vi en riktig ätfest med amerikanska snacks: Reese's peanut butter cups, Ben and Jerrys, poptarts, Little Debbie's cupcakes, chocolatechip cookies läsk och amerikansk öl såklart.

 

Okej, vi har lite catching up to do.

 

I måndags klev jag upp, redo för en ny arbetsvecka, men var direkt tvungen att lägga mig igen. Mådde fruktansvärt och var säker på att jag fått feber. Fick något Amerikanskt mirakelpiller tilldelat mig, åt en burk glass och kollade på serier hela dagen. Kände mig ynklig och hade hemlängtan så jag köpte ett nytt te. Det närmska Lugna stunder jag kunde hitta.
Vid 21 började jag känna mig bättre, antagligen var det bara migrän. Christian, Kristian, Steffi och jag kom fram till att donuts inte skulle sitta helt fel, så vi gick helt enkelt och köpte en låda på Dough som ligger i vårt kvarter. Farligt, som tur är är jag inte överdrivet förtjust i donuts och nöjde mig med en...

 

Idag har varit en bra men ändå konstig dag känslomässigt. När jag vaknade kände jag direkt att det enda jag ville var att umgås med folk som jag är bekväm med. Även om jag trivs bra här tänker jag ständigt på hur jag är. Jag vill bjuda på mig själv för att få vänner och slappnar aldrig riktigt av. Det känns såklart tungt när jag inser att det inte finns någon av mina favoriter nära till hands. Saknar er så jävla mycket!

 

 

 

Igår var min första helt lediga dag sedan i tisdags, och jag var riktigt taggad på att utforska stan lite mer. Tog metron in till Naturhistoriska museet. Har hur många museum som helst på min lista men detta var det jag kände för igår helt enkelt. När jag gick igenom security och visade upp min väska för den kvinnliga polisen stannade hon mig för att överrösa mig med beröm över hur fin den är och frågade vart jag köpt den. Fantastiskt med en trevlig officer för en gångs skull!

Gick omrking på museet och tittade på uppstoppade djur, dinosaurieskelett och incaindian-skatter. Det skiljer sig väldigt mycket från Naturhistoriska i Göteborg, som jag tycker är betydligt charmigare. Och någon malmsk val har NYC inte!

 

 

 

Eftersom det va fredag igår bestämde jag mig för att ha fredagsmys hemma i lägenheten. Även om jag har börjat lära känna dom som bor där har det inte blivit några planer att gå ut tillsammans, men jag var ändå ganska trött efter min första vecka här så det gjorde mig ingenting. I torsdagskväll hörde vi pistolskott några kvarter bort, så Anna släppte mig lite tidigare för att jag skulle hinna handla och inte vara hemma för sent. Tog L-tåget till 3d ave, hade bestämt mig för att prova Trader Joe's som alla verkar prata om. Det är en matbutik med hyffsade priser och som försökte ha en hälsosam inrikting. 

Hann inte komma in i butiken innan en man kom upp till mig och frågade om jag stod i kö. Jag kände mig förvirrad och svarade att jag inte gjorde det, tittade sedan upp och insåg att kön till kassan började där jag stod. Helt galet! Alla rutinerade visste såklart om detta och gjorde så att en stod i kö och den andra sprang runt och plockade varor. Jag var ensam så det fick helt enkelt ta sin tid. 

Här har jag precis kommit innanför dörren till affären, tjejen med mössa närmst i bilden står sist i kö..


Köpte mat för 50$ och har nu så att jag klarar mig ganska länge! Grönkål såklart. Folk äter ingenting annat här.

Känns även lyxigt att kunna köpa hem några öl i matbutiken. Det mest onyttiga som följde med hem var glass. Chokladglass gjord på cocosmjölk istället för grädde, toppen om man är känslig för laktos eller vegan! Lyckades hålla mig ifrån alla cookies och chokladbars.

Väl hemma satt jag i köket med Stephanie och Hailey, drack en öl och lagade middag. Supermysigt!

Tänkte visa runt lite i lägenheten jag bor i! Här är det plats för upp till 7 personer. Tjejen som äger lägenheten är i LA och startar upp någonting liknande där. Homstel kallar dom det, Home och Hostel i ett. Det är väl ungefär så det känns också, man får sköta sig själv men här finns alltid hushållspapper, tvål, glödlampor, städgrejer med mera utan att vi behöver köpa det själva.

Detta är det första jag ser på morgonen när jag går ur mitt rum: 

 

Det har varit en avslappnad dag idag. Har börjat hitta i tunnelbanan och var därmed lite tidig till jobbet imorse. Jag köpte en 1$ coffee och stod i solen i Williamsburg och hade mysigt.

 

 

Vaknade upp till ett soligt och varmare New York (bara -4C idag). Efter lite obligatiriskt skypande med de bästa var det dags att bege mig till the hipster mecka that is Williamsburg; det var första dagen hos Anna!

 

Efter att ha åkt fel idag igen, och sedan missat min hållplats pga att jag hoppat på ett expresståg som gick direkt till Manhattan, kom jag äntligen fram till Bedford Ave i Williamsburg. Utan att överdriva: det såg precis ut som gatorna i alla nutida serier och filmer. Arkitekturen är helt fantastisk (gulliga hus ala 1800-tal med brandtrappor på utsidan), det ligger coola specialbutiker överallt och människorna är självmedvetna och coola. När jag letade efter Annas adress blev jag stoppad av en tjej som ville ta en bild av mig till en street style-blogg som hon höll på att starta. Väldigt smickrande!

 

 

Att komma till studion kändes rätt i samma ögonblick som jag klev över tröskeln. Anna är så varm och enkel och hon delar lokal med massor av spännande, kreativa människor. Efter att jag fått en liten rundvandring hade vi en pratstund och väntade in journalisten som skulle med på dagens uppdrag i Harlem. Efter lunchen hoppade vi på subwayen uptown. Efter några hållplatser hoppade ett gäng killar på vår vagn. Alla, utom jag, var direkt med på vad som skulle hända och drog fötter och väskor till sig. Det visade sig vara en ny grej här i NY: dansgrupper som uppträder i subway-vagnarna. Det var grymt!

Ungefär såvhär såg det ut:

 

I Harlem var det dags för intervju och plåtning med en textilkonstnär för ett svenskt magasin. Jag assisterade Anna och lyssnade på konstnärens alla historier. Det var så himla roligt att vara där och hans hem var som en djungel: fylld med antikviteter, loppisfynd, färger och mönster. 

Jag åkte från studion vid 18-tiden och har spenderat kvällen med mina roomies i köket. Det är ett fint gäng som är här och det känns bara bättre för varje gång som jag hänger med dem! Nu när jag även har kommit igång med lite uppgifter om dagarna känns det som att tiden kommer flyga iväg. NYC blir bara bättre och bättre.

Yesssssssss

 

Nu har jag snart varit i USA i 24 h. Trots denna korta tid har många tankar hunnit fara genom huvudet och många känslor har bubblat upp inom mig. Jag är ca 700 mil från alla jag älskar och det känns fruktansvärt jobbigt emellanåt. En sak är jag dock säker på; denna resa kommer göra mig till en tryggare och mer självsäker människa.

Resan började i Göteborg. Rikard vinkade av mig på Landvetter och jag påbörjade därmed min första resa där jag är alldeles själv. Allting gick bra, jag blev nästan förvånad över hur tillfreds jag var med allt. Där satt jag på Heathrow helt ensam, åt lunch och hade mysigt. Flyget mellan London och New York var jättebra; bekväma säten och massor med bra (!!) flygplansmat. Det allra bästa var nog att varje passagerare hade varsin tv där man kunde välja bland flera filmer och serier. Jag sov inget på hela resan, istället hade jag mysigt med GIRLS och Mrs Biggs.

Efter en läskig upplevelse med USAs border seciruty kunde jag ta flygbussen in till stan och sedan en taxi till mitt boende i Brooklyn. Lägenheten känns bra, alla är trevliga och det känns faktiskt ok att bo med en massa främlingar. Det var dock värdelöst svårt att sova och jag vaknade flera gånger under natten då det var morgon i mitt huvud. 

Vid lunchtid hade jag kommit ur sängen, gjort mig iordning och var redo för stan! Mitt första uppdrag var att köpa ett metrocard och hitta rätt spår att åka ifrån. Åkte såklart fel första gången men kom tillslut fram till SOHO på Manhattan. Gick runt och kikade i butiker, försökte njuta av solskenet men det var svårt i kylan. Åt lunch och drack kaffe (alt. "tog en stabbe" som Lovisa P hade sagt). Egentligen har jag varit lite orolig över att jag skulle vara konstant sugen på fast food, godis och allt annat onyttigt som inte finns hemma men som det svämmar över med i USA. Hittills har jag inte känt något sötsug överhuvudtaget, hoppas det håller i sig så kanske det blir 3 månader av deffning! 

Att sitta och luncha ensam är något jag aldrig gör. Det kändes ganska jobbigt, och jag började fundera på vad som hjälper när jag blir sådär orolig i kroppen. Det märktes under själva resan hit att sysselsättning får mig att glömma bort att jag är ledsen. Det är så mycket annat att ta in och fokusera på. När jag druckit upp min Stabbe bestämde jag mig därför att gå från SOHO till Grand Central station på 42ND street. Det är en ganska lång promenad och i minusgraderna kändes den ännu längre.

Grand Central var väldigt väldigt vackert och jag är glad att jag gick dit. Därifrån var det bara att hoppa på subway:en hem till Brooklyn igen. Imorgon är det första dagen hos Anna vilket jag ser fram emot!