så delade känslor inför denna bildserie. det svider men jag vill ändå ha mer.

 

Idag har varit en riktigt deppig dag. Bortsett från nackspärr och huvudvärk blev mina bilder, som jag var väldigt nöjd med, sågade på handledningen med lärarna. Jag åkte hem och slängde mig på soffan och har inte rest mig än. Läste lite bloggar och kom att tänka på alla de unga fotografer som aldrig någonsin fått kritik av någon som är utbildad och kunnig inom området. Unga fotografer som själva tycker att allt dom gör är bra och alltid är nöjda med sina bilder. Varför är jag inte en av dem? Frågan är för vem det är mest orättvist idag, mig eller dem..

Det är konstigt hur motiverad man kan vara till att fotografera någon som absolut inte vill vara med på bild. Jag har länge känt att jag velat göra något med farmor (personen som förskräckt håller upp handen för ansiktet på alla bilder), så när vi fick två veckor avsatt att göra ett reportage tog jag tillfället i akt. Det enda vi skulle förhållas oss till var temat "klubb". Det visade sig att ledordet som jag trott skulle få min idé på fall skulle vända det hela till min fördel. Farmor ställde upp på bild så länge hon fick golfa! Både jag och mina handledare var mer än nöjda mer resultatet, och lilla farmor: jag tror dessa bilder kommer vara viktiga för mig både som fotograf och barnbarn.