Ett hem jag nu får kalla mitt

I tisdags kväll landade jag på Landvetter i Göteborg. Möttes av R som omfamnade mig och gav mig kärlek och firade mig som nybliven 25-åring hela kvällen. 

Även om jag är tacksam och har längtat så efter att komma hem har lyckoruset slagit bakut och jag känner en tomhet inom mig. Nu börjar livet. Är jag redo?
Tankarna far omrking i mig och vissa dagar vet jag inte hur jag ska vända och vrida mig för att hitta bekvämlighet.

Om New York fick mig att finna trygghet i att befinna mig långt borta från hemmet så kommer min nystart i Göteborg bli platsen där jag finner trygghet i det familjära. Frågan är vilken av dem två som kommer kännas som störst utmaning.

Jag är som sådan att jag älskar att vara mentalt ockuperad. Jag älskar mitt jobb och att alltid vara sysselsatt. Att landa i Sverige och inte ha en enda plan eller notis i kalendern får orosvindar att virvla upp inom mig och jag har bestämt mig för att hitta fokus och lägga mycket tid på min karriär.
 
Det magiska ljuset på bilden nedan sprider sig över golvet i ett hem jag nu får börja kalla mitt. Det känns overkligt och jag törs oftast inte säga det högt, men oförskämt fint är det.
 
 
 

RSS 2.0