Jag tycker lite synd om mig själv för tillfället. Allt har kommit på en gång; en riktigt tung förkylning som vägrade försvinna. Jag kämpade mig igenom för att hinna med projekt och vernissage och fullföljde allt. Men vid sidan om en fysiskt trött kropp har min självkritik gnagt extra mycket. Det känns inte som att jag tar några bra bilder för tillfället, man tycker att det borde omvandlas till energi och ta mig längre, istället står jag kvar på samma ställe. Gick från en plåtning i helgen och undrade vad fan jag höll på med, så illa har det aldrig kännts förut. Det finns inget värre än att inte känna sig tillräckligt bra. Jag vet att alla som ger mig kritikt gör det för att jag ska bli ännu bättre, men ibland måste man bara få höra att man är bra här och nu. 
Parallelt med att jag överväger att sluta plugga foto och skola om mig till något jag klarar av (jag hoppas ni ser ironin) tycker en av visdomständera det är dags att jävlas lite, så nu sitter jag här med en svullen kind och känner mig olycklig. 

 

Nu ska jag titta igenom min portfolio, klappa mig själv på axeln och försöka få i mig lite kaffe. Återkommer snart med nya super powers och grymma bilder!

 

För en vecka sedan flyttade jag till en ny lägenhet här i Göteborg. Första dagarna kändes det som perfekt tajming då vi även har 3 veckor med eget arbete. Men med livet i två flyttlådor, utan internet och med ett ganska ambitiöst projekt på gång blir det himla stressigt, speciellt när sega januari börjar släppa och flera jobbförfrågningar trillar in på en gång. Borde egentligen dansa av lycka men när man förgäves försöker svara på långa mail via mobilens sega internetuppkoppling kan man inte bli något annat än frustrerad! Idag kom bredbandet igång (tack gode gud!) och projektet börjar bli klart! Nu känns det genast lite bättre, trodde aldrig att jag var en sådan internetjunkie..

 

En liten sneak peak på vad ni kommer få se mer av längre fram:

 

@fotograffannyhansson

Gillar egentligen inte "roliga bilder" med gnälliga budskap om hur jobbigt det är att vara fotograf (eller annan frilansare/egenföretagare) men denna är ändå relevant kan jag tycka. Den är så himla sann i många avseenden! Fixa med hemsidan, blogga, skriva prislistor, svara på mail - det tar en hel arbetsdag. Tur att det är roligt! Och man borde kunna klämma in Drinking coffee 1% någonstans..

 

 

 

 

Dömmer just nu om en bra arbetsplats, en kreativ miljö där jag kan slappna av och koncentrera mig på jobbet. Just nu har vi skrivbordet i vardagsrummet vilket inte inger speciellt mycket ro för mig. En trea eller en studio hade inte suttit helt fel! Dock har jag ett år kvar i Göteborg, plus LIA så det får vänta helt enkelt. Men drömma kan man..

 

Idag har varit en riktigt deppig dag. Bortsett från nackspärr och huvudvärk blev mina bilder, som jag var väldigt nöjd med, sågade på handledningen med lärarna. Jag åkte hem och slängde mig på soffan och har inte rest mig än. Läste lite bloggar och kom att tänka på alla de unga fotografer som aldrig någonsin fått kritik av någon som är utbildad och kunnig inom området. Unga fotografer som själva tycker att allt dom gör är bra och alltid är nöjda med sina bilder. Varför är jag inte en av dem? Frågan är för vem det är mest orättvist idag, mig eller dem..

Sedan jag flyttade hit har jag gått fram som en ångvält. Det har inte funnits något annat än mig själv att tänka på och jag har blivit galet taktisk; tar på mig saker att göra, träffar folk, tänker långt in i framtiden. De senaste veckorna har det hänt att jag satt mig själv åt sidan för att göra någon annan glad. Nu har jag bara en stor hemlängtan, längtan efter lite kravlöst umgänge där man kan sitta tyst om man vill. Inte behöva bry sig om om alla tycker om mig eller inte. Detta är det största klivet jag någonsin tagit på egen hand, inte så konstigt att man får dippar ibland. Jag kommer snart igen med nya krafter.