Sedan jag flyttade hit har jag gått fram som en ångvält. Det har inte funnits något annat än mig själv att tänka på och jag har blivit galet taktisk; tar på mig saker att göra, träffar folk, tänker långt in i framtiden. De senaste veckorna har det hänt att jag satt mig själv åt sidan för att göra någon annan glad. Nu har jag bara en stor hemlängtan, längtan efter lite kravlöst umgänge där man kan sitta tyst om man vill. Inte behöva bry sig om om alla tycker om mig eller inte. Detta är det största klivet jag någonsin tagit på egen hand, inte så konstigt att man får dippar ibland. Jag kommer snart igen med nya krafter.