Ett hem jag nu får kalla mitt
I tisdags kväll landade jag på Landvetter i Göteborg. Möttes av R som omfamnade mig och gav mig kärlek och firade mig som nybliven 25-åring hela kvällen.
Även om jag är tacksam och har längtat så efter att komma hem har lyckoruset slagit bakut och jag känner en tomhet inom mig. Nu börjar livet. Är jag redo?
Tankarna far omrking i mig och vissa dagar vet jag inte hur jag ska vända och vrida mig för att hitta bekvämlighet.
Om New York fick mig att finna trygghet i att befinna mig långt borta från hemmet så kommer min nystart i Göteborg bli platsen där jag finner trygghet i det familjära. Frågan är vilken av dem två som kommer kännas som störst utmaning.
Även om jag är tacksam och har längtat så efter att komma hem har lyckoruset slagit bakut och jag känner en tomhet inom mig. Nu börjar livet. Är jag redo?
Tankarna far omrking i mig och vissa dagar vet jag inte hur jag ska vända och vrida mig för att hitta bekvämlighet.
Om New York fick mig att finna trygghet i att befinna mig långt borta från hemmet så kommer min nystart i Göteborg bli platsen där jag finner trygghet i det familjära. Frågan är vilken av dem två som kommer kännas som störst utmaning.
Jag är som sådan att jag älskar att vara mentalt ockuperad. Jag älskar mitt jobb och att alltid vara sysselsatt. Att landa i Sverige och inte ha en enda plan eller notis i kalendern får orosvindar att virvla upp inom mig och jag har bestämt mig för att hitta fokus och lägga mycket tid på min karriär.
Det magiska ljuset på bilden nedan sprider sig över golvet i ett hem jag nu får börja kalla mitt. Det känns overkligt och jag törs oftast inte säga det högt, men oförskämt fint är det.
foto varje dag
Detta blogginlägger har jag försökt skriva i snart tre veckor. Nu skiter jag i hur bra texten blir, hur sammanhängande det är och hur ordentligt organiserade bilderna är. Håll till godo eller gå någon annanstans.
Under vecka 6 och 7 hade Anna fotograferingar inbokade i stort sett varje dag. "Kul!" tänker nog de flesta, och det är det, men också väldigt tufft och hektiskt både för kroppen och huvudet. Men självklart mest kul.
Det började såklart med att komma ett nytt snötäcke över New York.
Under vecka 6 och 7 hade Anna fotograferingar inbokade i stort sett varje dag. "Kul!" tänker nog de flesta, och det är det, men också väldigt tufft och hektiskt både för kroppen och huvudet. Men självklart mest kul.
Det började såklart med att komma ett nytt snötäcke över New York.
Jag mötte Anna och journalisten Johan på Five Leaves i Greenpoint (en restaurang/café som Heath Ledger var med och startade!) Johan hade flygit in från Stockholm och var lite laggad men go' och glad ändå. Första fotograferingen hölls i ett kontor i samma kvarter. Brooklyn cruisers, ett cykelföretag uppstartat i Brooklyn, skulle förevigas. Cyklarna var väldigt fina och vi blev mycket besvinka att vi inte fick varsin.
Mitt i alla fotouppdrag fick även jag ett litet jobb: plåta produkter för Sarah Frances Kuhn som designar kameraremmar. Det var roligt att få det lilla förtroendet och nu ligger produktbilderna på hennes hemsida.
När vi var klara var det bara att hoppa in i en taxi och åka genom snöstormen mot BedStuy. Alla tre var snurriga i huvudet av hunger men vi fann tröst iochmed att vi visste vart vi skulle: THE KALE FACTORY!!
Lyckan var gjord. Med hårnät och galoscher åt jag gratisprover av kalechips som det inte fanns någon morgondag. Nu kan jag aldrig äta det igen.
Med oss fick vi också två påsar fulla med chips. Anna ville inte ha sina så jag fick alltihop. Jag ville inte heller ha det längre så jag matade mina rumskompisar istället.
Fotograferingarna fortsatte! Vi plåtade Kickstarters högkvarter i Greenpoint, en plåtning under Fashion Week, lyxmäklare i New Jersey (där vi råkade springa på Withney Hustons mamma) och ett misslyckat försök att plåta The Mast Brothers Chocolate (dom hade bokat om och inte meddelat oss så vi sket i det. Fick en kaka i alla fall..)
