I'll be hood forever

Klockan ringer 05.30 och jag drar mig ur sängen. Har sovit oroligt, antagligen på grund av att jag jobbat upp mig inför dagens uppdrag. En taxi plockar upp mig och vi gör ett snabbt stopp i Greenpoint för att hämta Anna. Hon har också sovit oroligt men vi båda är taggade på jobbet hon ska göra och jag ska assistera.
 
 
7 am blir vi avsläppta utanför Carlyle Hotel. Några våningar upp visar en dokumentärfilms-regissör oss in till rummet där tre finanssnubbar just vaknat och håller på att göra sig iordning. Ett svenskt magasin har beställt en story om dem och Anna ska plåta. Journalisten ligger och sover, antagligen bakfull från kvällen innan med miljonärerna som han skriver om. Grejen med dessa killar är att dom kommer från en hård bakgrund och har själva lyckats klättra dit dom är idag, mångmiljonärer påväg att inta Wallstreet.
 
 
När vi känner oss nöjda med bilderna på rummet åker vi ner till hotellrestaurangen där grabbarna ska äta. Vi blir inbjuda till frukosten och sitter plötsligt vid deras bord med världens härligaste hotellfrukost framför oss! När dom ger sig iväg på dagens första möte sitter vi kvar, dricker kaffe och planerar vilka bilder som ska tas.

 
 
 

Nästa stopp blir först ett kontor där vi inte får möjlighet att ta några bilder, och sedan grabbarnas advokat, högt uppe i en skyskrapa med utsikt över 5th ave. För att komma in i byggnaden var man tvungen att legga och få besöksbevis. Ruth Hansson låter trots allt som ett terroristnamn.

Sedan var det dags för ännu en konferensfika. Jag var fortfarande mätt efter frukosten bestående av bagles och pain au chocolait så jag mådde mest illa. Porträtten blev dock väldigt bra och Anna kände sig nöjd. Det var mysigt att äntligen få lite Manhattan-utsikt och jag stod länge och stirrade på Chrystler building; Art Deco när det är som bäst.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu hade vi en paus på 5 timmar innan nästa shoot, så vi tog metron hem och vilade upp oss och jag gjorde min första home delivery!! 
 
 
 
Vid 19.00 möttes vi i Greenpoint och tog metron upp till Hotellet igen. Vi hann plåta några fler porträtt ute på gatan innan en chafför hämtade upp grabbarna. Målet var att få lite bilder på dem när dom käkade middag men innan restaurangen skulle dom besöka en polare i en studio, vi hakade på såklart.
Platinum är en studio där många stora artister har spelat in musik och plötsligt befinner vi oss där. Det kändes väldigt overkligt och otippat men också fantastiskt roligt! Mannen som tog hand om oss ägde hela stället och har skrivit massor av kända låtar.

 
 
 
Sista anhalten var Mr Chow i Tribeca. Nu var vi snarare en del av gänget än fotografer och det blev både drinkar och middag till efter midnatt för Anna och mig. Jag var helt överrumplad och berättade för A att jag aldrig hade trott att detta skulle hända när jag sökte praktik.
 
 
 
Trötta men nöjda hoppade vi in i en taxi och åkte hem till Brooklyn. Att få följa, dokumentera och prova på jetset-livet var fantastiskt och spännande, but I'll be hood forever.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0