Ett hem jag nu får kalla mitt
I tisdags kväll landade jag på Landvetter i Göteborg. Möttes av R som omfamnade mig och gav mig kärlek och firade mig som nybliven 25-åring hela kvällen.
Även om jag är tacksam och har längtat så efter att komma hem har lyckoruset slagit bakut och jag känner en tomhet inom mig. Nu börjar livet. Är jag redo?
Tankarna far omrking i mig och vissa dagar vet jag inte hur jag ska vända och vrida mig för att hitta bekvämlighet.
Om New York fick mig att finna trygghet i att befinna mig långt borta från hemmet så kommer min nystart i Göteborg bli platsen där jag finner trygghet i det familjära. Frågan är vilken av dem två som kommer kännas som störst utmaning.
Även om jag är tacksam och har längtat så efter att komma hem har lyckoruset slagit bakut och jag känner en tomhet inom mig. Nu börjar livet. Är jag redo?
Tankarna far omrking i mig och vissa dagar vet jag inte hur jag ska vända och vrida mig för att hitta bekvämlighet.
Om New York fick mig att finna trygghet i att befinna mig långt borta från hemmet så kommer min nystart i Göteborg bli platsen där jag finner trygghet i det familjära. Frågan är vilken av dem två som kommer kännas som störst utmaning.
Jag är som sådan att jag älskar att vara mentalt ockuperad. Jag älskar mitt jobb och att alltid vara sysselsatt. Att landa i Sverige och inte ha en enda plan eller notis i kalendern får orosvindar att virvla upp inom mig och jag har bestämt mig för att hitta fokus och lägga mycket tid på min karriär.
Det magiska ljuset på bilden nedan sprider sig över golvet i ett hem jag nu får börja kalla mitt. Det känns overkligt och jag törs oftast inte säga det högt, men oförskämt fint är det.
foto varje dag
Detta blogginlägger har jag försökt skriva i snart tre veckor. Nu skiter jag i hur bra texten blir, hur sammanhängande det är och hur ordentligt organiserade bilderna är. Håll till godo eller gå någon annanstans.
Under vecka 6 och 7 hade Anna fotograferingar inbokade i stort sett varje dag. "Kul!" tänker nog de flesta, och det är det, men också väldigt tufft och hektiskt både för kroppen och huvudet. Men självklart mest kul.
Det började såklart med att komma ett nytt snötäcke över New York.
Under vecka 6 och 7 hade Anna fotograferingar inbokade i stort sett varje dag. "Kul!" tänker nog de flesta, och det är det, men också väldigt tufft och hektiskt både för kroppen och huvudet. Men självklart mest kul.
Det började såklart med att komma ett nytt snötäcke över New York.
Jag mötte Anna och journalisten Johan på Five Leaves i Greenpoint (en restaurang/café som Heath Ledger var med och startade!) Johan hade flygit in från Stockholm och var lite laggad men go' och glad ändå. Första fotograferingen hölls i ett kontor i samma kvarter. Brooklyn cruisers, ett cykelföretag uppstartat i Brooklyn, skulle förevigas. Cyklarna var väldigt fina och vi blev mycket besvinka att vi inte fick varsin.
Mitt i alla fotouppdrag fick även jag ett litet jobb: plåta produkter för Sarah Frances Kuhn som designar kameraremmar. Det var roligt att få det lilla förtroendet och nu ligger produktbilderna på hennes hemsida.
När vi var klara var det bara att hoppa in i en taxi och åka genom snöstormen mot BedStuy. Alla tre var snurriga i huvudet av hunger men vi fann tröst iochmed att vi visste vart vi skulle: THE KALE FACTORY!!
Lyckan var gjord. Med hårnät och galoscher åt jag gratisprover av kalechips som det inte fanns någon morgondag. Nu kan jag aldrig äta det igen.
Med oss fick vi också två påsar fulla med chips. Anna ville inte ha sina så jag fick alltihop. Jag ville inte heller ha det längre så jag matade mina rumskompisar istället.
Fotograferingarna fortsatte! Vi plåtade Kickstarters högkvarter i Greenpoint, en plåtning under Fashion Week, lyxmäklare i New Jersey (där vi råkade springa på Withney Hustons mamma) och ett misslyckat försök att plåta The Mast Brothers Chocolate (dom hade bokat om och inte meddelat oss så vi sket i det. Fick en kaka i alla fall..)
you better work
yeeez vad mycket som hänt de två senaste veckorna. Anna och jag har haft fullspäckat schema och förra veckan var familjen här! Mer detaljerade inlägg kommer.
Av pappa och Besse fick jag ett Nike Fuelband som jag haft på mig konstant sedan vi köpte det på Nike's flag ship store. Denna lilla manick får mig väldigt motiverad! Jag väljer tex trapporna istället för hissen och tävlar mot mig själv hela tiden. Idag sprang jag min första runda på evigheter och det kändes både bra och roligt. Ska även försöka boka in ett pass på SoulCycle som Anna tipsat mig om (en slags spinning med vikter, jag kommer garanterat dö). Tro det eller ej, men här i New York äter jag bättre än någonsin och jag inbillar mig att det verkligen märks i kroppen.
Katz Deli
Efter att ha sovit av utmattning från vårt loppisfyndande var det dags att dra på sig lördagsstussen och ge sig ut i New York-natten. Liksom i Sverige är det förbjudet att dricka alkohol på offentlig plats. Men! Det som göms i en brun papperspåse existerar inte så vi tog med oss varsin öl på metron. Det blev en väldigt bra kväll med mycket dans, drinkar och uppvaktning av framfusiga amerikanska killar. Deras syn på att ragga och dejta är så annorlunda än hemma att jag blir lika förvånad varje gång. Jag har ju redan världens bästa kille där hemma i Sverige (*smicker* jag vet att du läser) men det är så roligt att se Hannah och Steph när dom processar om det är en potentiell drömman som uppvaktar dem eller inte.
Runt 04.00, innan vi åkte hem, tog Hannah med oss till Katz Deli. Det enda ställe hon anser att man inte kan missa om man är i NYC. Jag kan till viss del hålla med. Det var en upplevelse och vilka fantastiska mackor! Vi beställde en pastrami som vi delade och blev mer än mätta.
På Katz får man en biljett när man går in, ställer sig vid charkdisken och ger sin beställning till kallskänkan som gör din macka på plats. Mina mobilbilder gör inte mackan till sin rätt, men KLICKA HÄR för att se hur det kan se ut... mmmmm.
Buy The Bag
Idag har jag haft kul! Hannah tog med mig till Housing Works som har "Buy the Bag" i Greenwood Brooklyn. Det är en stor loppis där man köper en kasse för 25$ och sedan får man fylla den med kläder, skor, accessoarer m.m! Mina förväntningar var inte så höga (mest för att inte göra mig själv besviken) men både Hannah och jag hittade mer än vi kunde bära. Det var blandad kompott, men mycket var märkeskläder och nästan oanvänt!
Vad kom jag hem med då?
2 par sneakers. Lite klister i tån på New Balance-paret så är dom perfekta! Och guldsneakers behöver väl alla?
2 jackor som jag ska försöka pracka på Rikard, den ena en jeansjacka från Lee
Sommarkläder från Banana Republic
NY Yankee-keps och kashmirhalsduk från Geoffrey Beene
En jogging-/vindjacka från Reebook
En hellång svart kappa med luva, skitcool
Massor med toppar och koftor, klänningar, halsdukar och skarfs..
2 par sneakers. Lite klister i tån på New Balance-paret så är dom perfekta! Och guldsneakers behöver väl alla?
2 jackor som jag ska försöka pracka på Rikard, den ena en jeansjacka från Lee
Sommarkläder från Banana Republic
NY Yankee-keps och kashmirhalsduk från Geoffrey Beene
En jogging-/vindjacka från Reebook
En hellång svart kappa med luva, skitcool
Massor med toppar och koftor, klänningar, halsdukar och skarfs..
Hittade en UGG som jag höll stadigt tag i hela tiden, men fann tyvärr aldrig den andra. Annars hade jag tagit dem åt dig mamma för det var din storlek!
Där fanns hur mycket Ralph Lauren, Banana Republic, Hugo Boss m.m. som helst. Vill man fynda är det definitivt hit man ska!
Hipster för 25$, helt OK.
Super Bowl
I söndags var det Super Bowl i USA. Detta innebär att hela landet förvandlas till ett enda stort jippo, inte minst New York då det var New Jersey som hoastade matchen. Hannah, Stephanie och jag åkte in till stan för att beskåda spektaklet. Vi började med middag på The Boil på Lower East side; en restaurang som serverar cajun food. Det syns inte på bilderna hur mycket mat det var.. tokgott och enorma mängder kräftor för inga pengar. Rekommederas om man inte är rädd för att synas i haklapp och plasthandskar!
Det fanns dock ingen TV så när vi var klara begav vi oss till Pianos, en hipsterbar några gator bort. Där fanns en TV, men ärligt talat kunde vi inte byr oss mindre. Vadå football? Vi köpte 2 for 1 margaritas och chokladfondant istället.
Det fanns dock ingen TV så när vi var klara begav vi oss till Pianos, en hipsterbar några gator bort. Där fanns en TV, men ärligt talat kunde vi inte byr oss mindre. Vadå football? Vi köpte 2 for 1 margaritas och chokladfondant istället.
Over and out.
Funderingar
Vilken märklig dag det har varit.
Igår fick jag massor av arbete gjort i studion; neg-arkivet är färdigt, mail blev ivägskickade och hemsidan börjar bli klar. Samtidigt har jag fått 5 st objekt att fotografera till ett projekt jag har här i New York. 5 st var mitt mål och det kändes riktigt härligt att så många varit intresserade. Precis innan jag gick hem grabbade en av designer-tjejerna som också huserar i studion tag i mig och frågade om jag ville plåta produkter till hennes hemsida. Wow, självklart ville jag det! Samtidigt har en vän till pappa och Besse beställt bilder från New York av mig.
Påväg hem hade jag världens mysigade känsla i kroppen. Framtiden känns ljus. Även om fotograferingarna här inte är betaljobb så fyller dem en funktion för min framtida karriär och jag är så taggad på att frilansa. Som grädde på moset visste jag att Rikard satt och skrev på en text till en reklamgrej som ska upp på webben, stolt som en tupp kände jag mig! Världens bästa känsla, sjukt bra dag!
Idag vaknade jag upp och kände mig lite orolig. Även om produktplåtningen jag skulle påbörja idag inte är något superavancerat var jag lite nervös. Anna och jag bestämde ingenting eftersom hon visste att jag skulle jobba med egna saker idag, men jag åkte ändå in till studion och hjälpte henne med småpill fram till den andra tjejen kom. Eftersom hon inte hade alla prylar i studion bestämde vi att jag skulle åka hem och sätta ljus och hennes assistent skulle komma och lämna alla sakerna så jag kunde börja fotografera. Lunchtid var jag hemma igen, riggade ljus och fixade med småsaker. Fick plötsligt ett mail från en gammal kund som kände sig missnöjd och frågade om bilder i ersättning. Det är inget problem egentligen, jag skickar gärna bilder så hen skulle känna sig nöjd men fy vad jag skäms. Missnöjda kunder har nog alla, men det är något som ger mig extremt dåligt samvete och får mig att må ganska dåligt. Känner mig som en skojare, fotograf, skulle jag vara det? pffff..
Skam och nervositet är ingen bra kombo när man måste vänta. Först vid 19-tiden kom assistenten med alla prylarna och jag började fotografera. Kände dock att jag bara blev ledsen och irriterad när det inte blev som jag ville så efter några bilder plockade jag undan allt för dagen.
Hoppas på att powern är tillbaka imorgon.
Lite hemlisar som ska fotograferas.
Brooklyn bridge
I går var det strålande väder: 10°C, snön bortsmält och vindstilla. Det kändes som att det var ett tag sedan som jag var ute på upptäcktsfärd så jag bestämde mig för att promenera över Brooklyn bridge. Med sneakers på fötterna, kameran runt halsen och uppknäppt jacka tog jag först G-tåget och sedan A-tåget till High St i Brooklyn. Direkt när man kom upp på bron fick man feeling. Det var verkligen något i en klass för sig själv! Skulle rekommendera alla som åker till New York att ta en promenad över och njuta av utsikten.
När man kommer över på andra sidan är man på Lower Manhattan. Jag har inte varit där speciellt mycket och tänkte att det kunde vara intressant att gå förbi The World Trade Center Memorial och Freedom Tower. Inte hade jag någonsin kunnat tro att jag skulle känna så mycket som jag gjorde på plats. Det var fruktansvärt och helt obegripligt att det som skedde skedde 2001 och att det var så påtagligt för mig som inte är amerikan och inte känner någon som var drabbad. Minnesplatsen är väldigt fin och jag var väldigt rörd när jag gick därifrån.
Friday donuts
I fredags började vi kvällen med att gå och köpa donuts på Dough, ett bageri som ligger här i Bed-Stuy. Hela gänget var samlat och hade det mysigt runt köksön här hemma. Efteråt gjorde jag och två tjejer oss i ordning för att dra in till stan och gå ut. Vi hamnade på en klubb i Meatpacking district med grym utsikt.
I'll be hood forever
Klockan ringer 05.30 och jag drar mig ur sängen. Har sovit oroligt, antagligen på grund av att jag jobbat upp mig inför dagens uppdrag. En taxi plockar upp mig och vi gör ett snabbt stopp i Greenpoint för att hämta Anna. Hon har också sovit oroligt men vi båda är taggade på jobbet hon ska göra och jag ska assistera.
7 am blir vi avsläppta utanför Carlyle Hotel. Några våningar upp visar en dokumentärfilms-regissör oss in till rummet där tre finanssnubbar just vaknat och håller på att göra sig iordning. Ett svenskt magasin har beställt en story om dem och Anna ska plåta. Journalisten ligger och sover, antagligen bakfull från kvällen innan med miljonärerna som han skriver om. Grejen med dessa killar är att dom kommer från en hård bakgrund och har själva lyckats klättra dit dom är idag, mångmiljonärer påväg att inta Wallstreet.
Nästa stopp blir först ett kontor där vi inte får möjlighet att ta några bilder, och sedan grabbarnas advokat, högt uppe i en skyskrapa med utsikt över 5th ave. För att komma in i byggnaden var man tvungen att legga och få besöksbevis. Ruth Hansson låter trots allt som ett terroristnamn.
Sedan var det dags för ännu en konferensfika. Jag var fortfarande mätt efter frukosten bestående av bagles och pain au chocolait så jag mådde mest illa. Porträtten blev dock väldigt bra och Anna kände sig nöjd. Det var mysigt att äntligen få lite Manhattan-utsikt och jag stod länge och stirrade på Chrystler building; Art Deco när det är som bäst.
Vid 19.00 möttes vi i Greenpoint och tog metron upp till Hotellet igen. Vi hann plåta några fler porträtt ute på gatan innan en chafför hämtade upp grabbarna. Målet var att få lite bilder på dem när dom käkade middag men innan restaurangen skulle dom besöka en polare i en studio, vi hakade på såklart.
Platinum är en studio där många stora artister har spelat in musik och plötsligt befinner vi oss där. Det kändes väldigt overkligt och otippat men också fantastiskt roligt! Mannen som tog hand om oss ägde hela stället och har skrivit massor av kända låtar.
Platinum är en studio där många stora artister har spelat in musik och plötsligt befinner vi oss där. Det kändes väldigt overkligt och otippat men också fantastiskt roligt! Mannen som tog hand om oss ägde hela stället och har skrivit massor av kända låtar.
Sista anhalten var Mr Chow i Tribeca. Nu var vi snarare en del av gänget än fotografer och det blev både drinkar och middag till efter midnatt för Anna och mig. Jag var helt överrumplad och berättade för A att jag aldrig hade trott att detta skulle hända när jag sökte praktik.
Trötta men nöjda hoppade vi in i en taxi och åkte hem till Brooklyn. Att få följa, dokumentera och prova på jetset-livet var fantastiskt och spännande, but I'll be hood forever.
Hälsningar från Upper East side
Efter förra veckans lugn önskade jag mig action, och action blev det! Imorse tog jag tunnelbanan till Nassau ave för att plocka upp nycklarna till studion hos Anna. Hon var på läkarbesök så det var hennes man som överlämnade dem till mig. Sedan traskade jag vidare i snöslasket mot Bedford ave för att plocka upp kamerautrustning, blixtar, reflektor och stativ. Som en äkta New Yorker hoppade jag in i en taxi (inte riktigt, Anna hade förbokat den) med all utrustning och åkte mot 5th ave/77th street på Upper East side. Känslan när man sitter i en bil, påväg över en av broarna mot Manhattan och ser alla skyskrapor är obeskrivlig. Det är först då jag förstår att jag är i New York.
Anna mötte mig på adressen och tillsammans gick vi mot dagens plåtning.
Tänk er amerikansk storproduktion (typ Universal eller Disney) dörrvakter, en enorm våning och lönndörrar där tjänstefolket kan försvinna undan. Där var vi idag. Anna skulle plåta en konstsamlare för en Brittisk konsttidning. På plats var även en journalist: hon levde upp till alla mina fördomar om välutbildade överklasstanter från England. Hon satt och väntade på oss i en grön sammetsfotölj i salongen på övervåningen och hade redan bestämt vart det skulle fotograferas, så tillsammans med mannen som bodde där gick vi till matsalen. Det var som att kliva in i Janson's History of Art kap. 13. Rummet var mörklagt, temperaturen var låg och överallt stod små luftångare för att pannåerna skulle ha precis rätt klimat.
Under tiden som porträtten togs fick vi höra allt från vad vissa verk hade kostat (det rörde sig om ca 1/2 miljon dollar) och att han snuvat en pannå rakt under näsan på Louvren som var ute efter samma bild.
Det är svårt att förstå att dessa liv existerar i annat än på film. Det är en helt annan värld och värderingarna är så annorlunda.
Anna mötte mig på adressen och tillsammans gick vi mot dagens plåtning.
Tänk er amerikansk storproduktion (typ Universal eller Disney) dörrvakter, en enorm våning och lönndörrar där tjänstefolket kan försvinna undan. Där var vi idag. Anna skulle plåta en konstsamlare för en Brittisk konsttidning. På plats var även en journalist: hon levde upp till alla mina fördomar om välutbildade överklasstanter från England. Hon satt och väntade på oss i en grön sammetsfotölj i salongen på övervåningen och hade redan bestämt vart det skulle fotograferas, så tillsammans med mannen som bodde där gick vi till matsalen. Det var som att kliva in i Janson's History of Art kap. 13. Rummet var mörklagt, temperaturen var låg och överallt stod små luftångare för att pannåerna skulle ha precis rätt klimat.
Under tiden som porträtten togs fick vi höra allt från vad vissa verk hade kostat (det rörde sig om ca 1/2 miljon dollar) och att han snuvat en pannå rakt under näsan på Louvren som var ute efter samma bild.
Det är svårt att förstå att dessa liv existerar i annat än på film. Det är en helt annan värld och värderingarna är så annorlunda.
Halv tre var vi färdiga och helt utsvultna. Kosan styrdes mot första bästa burger joint där vi satte i oss varsin superflottig hamburgare. Jag som i stort sett lever på grönkål blev så himla mätt och kunde inte röra mig för jag mådde så illa, men vi lyckades rulla ner i tunnelbanan med all utrustning till underbara Brooklyn och WBurg där vi drack kaffe och arbetade vidare på kontoret.
Imorgon är det troligen en ny shoot, så jäkla taggad!
Imorgon är det troligen en ny shoot, så jäkla taggad!
Här har ni henne, arvtagerskan själv:
Den lilla hallen:
Lutar reflexskärmen lite försiktigt mot Jesus ála 1400-tal
SoupBurg hette stället där vi åt luch, våra kläder osade av stekflott efteråt.
Tredje veckan i New York
Min trejde vecka i NYC har varit lite halvseg. I måndags var det Martin Luther King-day och därmed ingen arbetsdag för mig. Spenderade dagen med att shoppa upp halva mitt CSN som äntligen kommit!
I förra veckan brakade internet ihop hos Happy Hooligans (Annas studio) och utan internet går det, tro det eller ej, inte att jobba. Därför höll vi till hemma hos Anna i Greenpoint under tisdagen. Jag började äntligen fixa med hennes hemsida, det kommer bli grymt bra när den är klar!
I förra veckan brakade internet ihop hos Happy Hooligans (Annas studio) och utan internet går det, tro det eller ej, inte att jobba. Därför höll vi till hemma hos Anna i Greenpoint under tisdagen. Jag började äntligen fixa med hennes hemsida, det kommer bli grymt bra när den är klar!
Det hade börjat snöa under natten och vädret höll i sig under hela dagen. Därmed stannade New York upp.
onsdag-fredag var on/off. Anna kände sig krasslig och när vi väl jobbade blev det bara halvdagar. Vi hann i alla fall filma en Kick-starter åt en fotograf i Greenpoint som håller på att släppa en coffee table-book. En snabb vända till studion där jag plåtade av ett magasin som publicerat ett jobb Anna har gjort så att hon kunde lägga upp det på sin facebook.
Resterade tid har jag arbetat hemifrån; fixat med min egen hemsida och min firma, men också gjort saker åt Anna. Lugnt och skönt men jag hoppas på mer action i nästa vecka!
Ny hemsida
Kan nu stolt presentera min nya hemsida för Bröllop och Porträtt för privatkunder. Ni hittar den på fannyhweddings.se
Glöm inte lägga till bloggen på bloglovin!
helgen
Det har varit fullt upp i studion hela veckan. Jag fixar med mailen och färdigställer bilder till Annas blogg. På tisdag ska vi förhoppningsvis sätta upp hennes nya hemsida och då kommer det bli mycket pill för mig. I fredags fick jag ansvaret att ta porträtt på Helena, journalisten som var med min första dag när vi plåtade, då hon behövde en byline-bild till en tidning. Fredag morgon klev jag upp 06.00 och åkte till studion. Anna hade gett mig nycklarna till studion och lånade ut sina blixtar till mig. Känns fint att jag får det förtroendet!
Bilderna blev bra och jag var nöjd med ljuset som jag satte helt själv!
Fredags kväll hade vi Amerikansk afton här i kollektivet. På menyn stod det chiligryta och majsbröd, allt lagat från scratch vilket är en big deal för amerikanarna här. Efteråt hade vi en riktig ätfest med amerikanska snacks: Reese's peanut butter cups, Ben and Jerrys, poptarts, Little Debbie's cupcakes, chocolatechip cookies läsk och amerikansk öl såklart.
Efter en runda beerpong (som jag insett att jag är fruktansvärt dålig på) gick och la mig. Har känt mig så himla trött under veckan och hade dessutom lite hemlängtan så det var skönt att få sova. Hela dagen idag (söndag) har spenderats i lägenheten. Jag måste tillåta mig själv att stanna hemma och inte stressa runt för att uppleva saker hela tiden, vila är också viktigt och det har varit så himla skönt att bara titta på serier och mysa.
Dagen efter mådde alla såklart lite halvkasst efter all skräpmat. Efter morgonkaffet begav vi oss i samlad trupp till Brooklyn flea, samma marknad som jag var på förra helgen, då några av dom som bor här inte hade varit där än. Det var ungefär samma försäljare som förra helgen, och eftersom jag inte hade ätit frukost gick jag direkt till mattorget för att köpa något att äta. Det blev den beryktade Ramen burgern, väldigt god! Ramen är en sorts nudlar och används istället för bröd till den här burgaren.
Att promenera runt i Brooklyn är helt underbart. Husen är så fantastiskt fina och man får feeling hela tiden.
Efter en runda beerpong (som jag insett att jag är fruktansvärt dålig på) gick och la mig. Har känt mig så himla trött under veckan och hade dessutom lite hemlängtan så det var skönt att få sova. Hela dagen idag (söndag) har spenderats i lägenheten. Jag måste tillåta mig själv att stanna hemma och inte stressa runt för att uppleva saker hela tiden, vila är också viktigt och det har varit så himla skönt att bara titta på serier och mysa.
catching up
Okej, vi har lite catching up to do.
I måndags klev jag upp, redo för en ny arbetsvecka, men var direkt tvungen att lägga mig igen. Mådde fruktansvärt och var säker på att jag fått feber. Fick något Amerikanskt mirakelpiller tilldelat mig, åt en burk glass och kollade på serier hela dagen. Kände mig ynklig och hade hemlängtan så jag köpte ett nytt te. Det närmska Lugna stunder jag kunde hitta.
Vid 21 började jag känna mig bättre, antagligen var det bara migrän. Christian, Kristian, Steffi och jag kom fram till att donuts inte skulle sitta helt fel, så vi gick helt enkelt och köpte en låda på Dough som ligger i vårt kvarter. Farligt, som tur är är jag inte överdrivet förtjust i donuts och nöjde mig med en...
Vid 21 började jag känna mig bättre, antagligen var det bara migrän. Christian, Kristian, Steffi och jag kom fram till att donuts inte skulle sitta helt fel, så vi gick helt enkelt och köpte en låda på Dough som ligger i vårt kvarter. Farligt, som tur är är jag inte överdrivet förtjust i donuts och nöjde mig med en...
På tisdagen mådde jag helt bra igen och kunde gå till jobbet. Anna berättade att det blivit jättebra respons på nyhetsbrevet jag hade satt ihop, roligt! När jag slutat åkte jag in till stan för att leta skor. Hittade inga men kom hem till öl, gratis kläder och dålig amerikansk choklad.
Kom tidigt till jobbet igår, så jag passade på att ta lite bilder på studion som vi sitter i. Den delas av 6-7 personer som alla driver en egen verksamhet. Det ser lite rörigt ut på bilderna men det är väldigt mysigt och hemtrevligt.
Igår kväll var jag medbjuden på margarita night med Anna och hennes tjejkompisar/-kollegor. På väg till Rosarito Fish Shack som vi skulle ses på gick jag förbi en filminspelning. Tufft! På plats var det margaritas och en lobster roll som gällde för mig. Praktiken är inte så pjåkig ändå.